Kristin och Erikas mamma visste inte att hon bar på tvillingar förrän hon var i åttonde månaden. Förlossningsläkaren berättade att de två små flickorna var tvåäggstvillingar, med varsin fostersäck och varsin moderkaka. När flickorna blev äldre och växte upp uppmuntrade därför deras mor sina döttrar att försöka leva sitt eget liv. Hon ville att syskonen skulle få chansen att skaffa sig en egen identitet, så att ingen klumpade ihop dem och refererade till systrarna som ”de där tvillingarna”. De gick i olika klasser och hade olika vänner. Men det fanns en sak som inte undgick någon, inklusive mamman.

De tvåäggstvillingarna såg exakt likadana ut.

Systrarna själva säger att de har ”otäckt lika händer” och att de i stort sett är spegelbilder av varandra. Båda tappade sina första mjölktänder inom loppet av en timme och de kände alltid att det fanns ett oskiljaktigt band tjejerna emellan.

Ändå tog Erika och Kristin väldigt olika vägar i livet. Kristin fokuserade på sin karriär, medan Erika lade den mesta tiden på sin familj. Men i takt med att kvinnorna blev allt äldre, kunde de inte låta bli att känna att något inte stod rätt till. Även om de var olika på ett sätt, så blev de allt mer övertygade om att de inte var tvåäggstvillingar. De bestämde sig för att DNA-testa sig och då upptäcktes något otroligt: ​​De hade varit enäggstvillingar hela tiden …

”För första gången på evigheter var jag mållös. Att vara enäggstvillingar är till skillnad från en vanlig syskonrelation. Du delar livmoder. Det är ett band som som är svårt att beskriva. Det är din identitet”, säger Erika.